Sixten Och Jag
Sitter här hemma medan Sixten ligger ute i vagnen och sover, han är 6 månader nu. Jösses vad tiden har rusat iväg! Han kan sitta nu, springer runt i sin gåstol och skrattar hjärtligt. Det var ganska precis ett år sen som vi berättade för nära och kära att denna guldklimp var på G, minns hur nervös jag var för allas reaktioner! Helt sjukt att man som vuxen människa tycker att det känns pinsam över att bekräfta att man har ett sexliv vilket blir ett faktum när man faktiskt är på smällen.
Min farfar var snabb på att komentera detta med "jag verkligen hoppas att detta är en jungfrufödsel", ställd som jag blev visste jag faktiskt inte riktigt vad jag skulle svara! Lika ställd blev jag när min morfar konstaterade att förlossningssmärtorna skulle kunna glömmas bort om jag bara tänkte på hur skönt jag hade haft det när ungen blev gjord, ja vad säger man?! haha
Jag och lillen satt ute på balkongen och filosoferade här om dagen, mitt i all upprymdhet över att ha en egen familj som älskar en så kan det bli rätt ensamt ibland, jag är en sån som tänker mycket, tänker mycket för mig själv. Har svårt att dela med mig av mina tankar och det är bara några få utvalda som får ta del av dem vare sig dom vill det eller inte. Just därför tänkte jag börja skriva här, lätta på mitt hjärta, öppna mig och faktiskt få utlopp för de tankar som snurrar runt!
Kommentarer
Bella
Kul! :) Jag kommer definitivt att kika in och läsa ofta! :)
Monia - mamma till Tuvalie
vilken söt en :)
Mamma Maria
Caroline, vad roligt! :)) Det ska bli kul! Älskar er!! :)
Trackback
