Vi har inte kommit till jorden för att bli lyckliga, men kanske för att göra andra lyckliga.
Ibland kommer jag på mig själv med att jag inte gett min sambo så mycket som ett glatt leende på halva dagen, ingen puss eller ett värmande jag älskar dig. Vars tog den där pirrande känslan och de varma fjärilarna i magen vägen, försvann den bland alla blöjbyten, matningar och barnvagnspromenader?
Finns det ingen som helst tid över för romantik när man blivit småbarnförälder, är man helt enkel för trött efter dagens bravader för att anstränga sig och göra det där lilla extra för varandra? Men mitt bland alla blöjbyten, matningar och barnvagnspromenader har jag någon som jag vet alltid kommer att finnas där för oss. Någon som älskar just mig precis som den jag är, någon som jag vet skulle gå över berg och dalar för min skull och jag skulle göra de samma för honom. Jag kan ärligt säga att jag skulle göra allt som stod i min makt för att göra honom lycklig.
Den där känslan som man har när man är nykär kanske inte finns där längre men den är ersatt med en ovärderlig tillgivenhet av respekt, respekt och omsorg för varandra, min kärlek till honom är djupare än någonsin! Och när är vi väl sätter oss ner och tar oss tid för varandra då kommer den där känslan krypandes med stormsteg och med en kraft som inte går att beskriva, den pirrande känslan och de varma fjärilarna är inget pirrande längre inga fjärilar heller för den delen! Det är ett jordskalv med albatroser som flyr fältet! Jag kan bli knäsvag och tårögd bara jag tänker på allt han gett mig, en egen familj, en underbar son och ett hem. Ett hem som vi fyller med kärlek, respekt och ömhet för varandra.
va mysigt att få läsa om erat liv! <3 Kommer att följa er framöver...ja visst blir livet annorlunda när man får barn. Man får ännu mera mening med livet!
