Regndropparna smyger ner för rutorna, bilarna hörs extra tydligt inne i lägenhet när det är regn i luften. Låter som att utryckningsfordonen ska ta en genväg rakt genom vår kvart.. Sixten sover för andra gången idag, tänder på G, stinkande bajs och ett evigt grin har nyanserat vår dag, stackarn.

Jag har världens mensvärk, sitter och tycker synd om mig själv. Kan inte stå på benen utan att det känns som att golvet försvinner under mig, allt blir svart och Sixtens skrik blir mer och mer avlägset. Hade ont innan jag fick Sixten oxå men det går inte att jämföra med hur det är nu. En av de positiva sakerna med att vara gravid är att slippa denna week from hell! Nu när jag har en liten att ta hand om dessutom måste jag försöka tänka bort min egna krämpor men det är F*N omöjligt när man inte kan röra sig utan att vilja kapa bort allt ifrån navel och neråt!

Suck, kryper upp i soffan med en kopp te, ett stort täcke och nån dålig gammal brittisk serie som aldrig tycks ha någon ände..


Bara en tanke men Emmerdale (Hem till gården) har filmats i 39 år(!) och det har gjorts 6 260 avsnitt och min minsta syrra har levt i 6 121 dagar idag humm :s

Hon skulle alltså har kunnat sett ett avsnitt varje dag under hela hennes snart 17 åriga liv och ändå inte hunnit se alla! De som är skådespelare i serien har dom ens något eget, riktigt liv? Kan man hålla i sär sin roll och riktiga jag efter så många år? Ja jag vet, typ ingen har varit med under alla 39 år men bra många säsonger har var och en hunnit med!

Och här sitter jag och tycker synd om mig själv, tänk då dom som faktiskt ägnat stora delar av sitt liv på en serie som är hopplöst tråkig och står och stampar på samma ställe i evigheter, missar man en säsong gör det inget för allt är sig likt! Vet egentligen inte vilka jag tycker mest synd om, de som jobbar med serien eller de som entusiastiskt följer med den framför tvn år in och år ut..