Onsdag

Jösses vad den här dagen sprang iväg! Tog en långpromenad men lillen i vagnen tyckte inte att detta initiativ i hälsanstecken var någe vidare, han som tidigare älskat att åka i vagnen ser den nu mest som ett tortyrredskap där han måste sitta fast, lugnt och fint. Han skrek och försökte knäppa upp selen om vartannat..

Har även suttit en del med matten, överraskar mig själv med att faktiskt klara av de allra flesta av talen men när man väl kör fast är det svårt att tänka om, himla tur att folk orkar engagera sig och lägga ut lösningar och förklaringar på Flashback ;) Min räddare i nöden!

Mc Bixten klättrar nu upp i soffan lika fort som Tarzan uppför lianerna. När han kommer upp på soffan räcker det inte med att sitta där, äventyraren i honom ska dessutom ställa sig upp och gå längst ut på kanten. Sedan sträcker han sig ut över soffkanten för att nå handtaget till balkongdörren, därefter står han som en spänd fiolsträng och pillar på allt som blänker. Hjärtat har stannat på mig mer än en gång idag! När vi flyttar till större ytor tror jag bestämt att vi köper en lekhage han får hålla sig i :p

Nu ligger han i alla fall nerbäddad i sin säng tillsammans med bästisen apan medan fadern i huset har fått för sig att han ska tillverka glass så här på kvällskvisten. Håller alla tummar och tår för ett lyckat resultat :) mums!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sixten Och Jag

Sixten kom och fyllde våra dagar med stoj, skratt, gråt, lek och framför allt lycka i oktober 2011. Sen dess har ingenting varit sig likt, höga klackar har bytts ut till sneakers, ett glas vin har i stället blivit litervis med kaffe och sovmornar har kommit att bli vaknätter. Men inget ont som inte för något gott med sig, vi har välsignats med ett underbart litet busfrö som är här för att stanna!

RSS 2.0