Björna i helgen!
Är lycklig ända in i hjärteroten, Lördagens bravader har fyllt på mitt egergiskafferi! Alltid lika härligt att komma hem, träffa mina gamla vänner som jag ser alldeles för sällan, mötas av öppna famnar, kramar, pussar, skratt och känslan av att kunna vara sig själv till 210% och ändå vara älskad. Sög i mig varje sekund av alls närvaro likt en gammal dammsugare som jobbar på högvarv, den överröstar allt i sin omgivning och trots sina skamfilade kanter är den alltid lika trofast.
Precis så skulle jag faktiskt kunna beskriva kvällen. Vi gick in i matchen på högvarv utan en tanke på att varva ner. Vi sjöng skrattade och pratade tills vi fick träningsvärk i mage och käkar! Våra skamfilade kanter kan man tolka lite hur man vill, hur vi såg ut och kände oss när kvällen närmade sig slutet eller hur allas vänskap och tillit har vuxit fram genom år av skratt och tårar. Olikheter och likheter, genom stormiga diskussioner och medhåll. Det är en obeskrivlig känsla att ha vänner som följt med i så många år, att veta att man alltid har en axel att luta sig emot, att ha människor att dela med- och motgångar tillsammans med även utanför den närmsta familjen.
Fast det kanske är just så, mina vänner är inte bara vänner längre de är en del av min närmsta familj.
