Sixten har i högsta grad kommit på grejen med gå-stolen, nu susar han i raketfart och studsar sig fram mellan väggar och möbler. Hans iver har inga gränser, då han ser att man står i köket kommer han med full kareta och tvärnitar med mina hälsenor som bromsklossar! Han har sett vinklar av lägenheten som vi bara skulle kunna drömma om, för honom är det inte bara en liten kvart på 50 kvadrat. För honom är vårt lilla hem en hel värld som är värd att utforska. Han hänger i kökshandukar, gräver i lådor och pillar på alla skor han kommer åt i hallen. Han sliter med sig soffkuddar och drar ut datasladdar, medan jag springer runt för att lägga allt på plats igen. Alice blir förföljd av en liten terrorist i sitt eget hem som gör vad som helst för att få slita henne i öron och svans.

Sixten har fått en av min gamla mobiltelefon att leka med i stället för att tråna efter våra nya, när han tappar den brådskar han till elementet och försöker få in det i munnen i stället med bristande resultat! Hinner nätt och jämnt vända mig om då har han hunnit vända upp och ner på lägenheten igen.

Dock till lillens stora besvikelse fanns inte hans nya vän kvar i ugnen när han med möda fick upp ugnsluckan. Besvikelsen visade sig genom ett storstilat skrik. Inget kunde muntra upp denna lilla krabat som precis mist sig trognaste vän.. Plockade upp honom kramade om och tröstade stackarn, satte ner honom igen och stängde ugnen. Till hans stora förtjusning befann sig hans vän åter på samma plats som han alltid gör när Sixten tar sig tid för ett besök. Ett hjärtligt skratt och en välkomnande klapp på kinden kostade dom på innan Sixten satte igång och tjattra med sin efterlängtade bästis.

Är så lyckligt lottad som får spendera mina dagar med denna lilla krabat som terroriserar våra hälsenor men som förgyller våra dagar med hjärtliga skratt och finurliga upptåg.