En låååång natt

Varken jag eller Hans är några fotbollsfanatiker men vi såg lite av invigningen av nationalarenan igår innan Grey's, kunde knappt hålla ögonen öppna så ja gick och la mig vid tio när det slutade men Hans slog över på 4an igen och såg klart matchen.

Jag hann bara lägga huvudet på kudden så slocknade jag. Vaknade dock med ett ryck ett antal gånger inatt och det berodde inte bara på Sixtens pockande på uppmärksamhet, första gången var när Hans skrek så det ekade i hela huset "VA GÖR HAN! VAD GÖR HAN!!!!" Om och om igen i typ fem minuter, Zlatan satte fjärde målet men i mina öron lät det som att någon dött! Han kommer inspringandes i sovrummet och berättar i detalj vad som just hänt, jag mumlade nånting och drog täcket över huvudet. Hade det varit jag som skrikit så huset skakat och sedan kommit inspringandes så när han sov då hade jag fått spendera min natt på soffan. Lustigt det där hur mycket var och ens sömn är värd..

Nästa gång jag vaknade med ett ryck var runt halv två i natt, hör klart och tydligt hur någon knackar på fönstret i sovrummet men varken Hans eller Alice (som vanligtvis reagerar på allt) hör någonting. Vet i tusan vad det var men rädd blev jag, mumlade någonting och drog täcket över huvudet igen.

Just nu känns det som att jag inte sovit en blund inatt och kan inte slutat tänka på det där knackandet, vad var det?!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sixten Och Jag

Sixten kom och fyllde våra dagar med stoj, skratt, gråt, lek och framför allt lycka i oktober 2011. Sen dess har ingenting varit sig likt, höga klackar har bytts ut till sneakers, ett glas vin har i stället blivit litervis med kaffe och sovmornar har kommit att bli vaknätter. Men inget ont som inte för något gott med sig, vi har välsignats med ett underbart litet busfrö som är här för att stanna!

RSS 2.0