Svårt att sova
Såg sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar igår kväll. Jag har drömt om karaktärerna, vaknat med tårar som runnit ner för kinderna, har legat och vridit och vänt på mig hela natten. Helt ofattbart att en serie kan sätta sådan spår i ens medvetande, länge sedan jag blev så berörd och illa tillmods av något.
Döden har varit oss närvarande många gånger de sista åren, olyckor som slitit unga människor ifrån oss. Men vi har varit befriade ifrån sjukdomar som förtvinat de vi älskar och bryr oss om, brutit ner de som egentligen är alldeles för unga för att att gå. Ingen cancer eller någon annan förödande sjukdom. De har lämnat oss i fred, lämnat oss lyckligt ovetandes om vad som väntar, vad som står skrivet på nästa blad i våra liv.
Lider med de familjer som lever mitt uppe i detta, de som får uppleva denna fasliga verklighet, de som får se sina nära insjukna, försvinna bort och endast bli ett minne som de håller så otroligt kärt.
