Ja, nej eller kanske
Näst sista natten i vårt första gemensamma boende, många minnen, många fina minnen som vi får packa med oss. En ny era ska ta vid, en riktig Svenssonera! Kombi, villa, barn och vovve! Ojoj många vuxenpoäng där i samma mening.
Vuxen, ja jag är ju faktiskt vuxen nu helt galet, ett eget hus, en egen gård och ett eget ansvar. Vad lätt det var att vara en tandlös 6-åring med uppskrapade knän och sönderkliade myggbett, inte mycket som var bekymmersamt då inte.
Det största orosmolnet var vilken ruta man skulle kryssa i när den mindre söta killen frågade chans, ja, nej eller kanske. Stackars de som blev hållna på styva linan med ett kanske, ja jag kanske vill dansa tryckare med dig på nästa klassdisco och kanske hålla din svettiga hand när ingen ser. Om ingen annan, någon bättre hinner lägga en lapp i min bänk med de tre livsviktiga alternativen, ja, nej eller kanske innan dess vill säga.
Ja kanske är det så att våra preferenser från liten till stor förändras otaliga gånger fram och tillbaka men det som är livsviktigt för stunden är också det som är livsviktigt för morgondagen. Ingen av oss hade suttit där vi sitter i detta ögonblick utan de omständigheter som idag kan verka banala men var "livsavgörande" igår.
