Städa, vad är det?
För att ta sig fram här hemma gäller det att man är på alerten, höga knän och snabb pareringsförmåga är att föredra. Framfart på egenrisk med andra ord. Klossar, bilar och bollar ligger överallt! I natt när Sixten vaknade och jag skulle upp och fumla i mörkret klev jag inte på en utan tre duplobitar, tänk att något så obetydligt som en plastkloss kan göra ont ända in i själen! Klossarna lyckas alltid pricka av de mest känsliga nerver, ilningen som uppkommer i och med nedstamp sprider sig som en blixt från fot till hårrot! Är man inte vid medvetetande innan tas man illakvickt till fullvaket tillstånd i just det ögonblicket..
Städade undan igår när Sixten om hem ifrån dagis vilket är den största miss som går att göra just nu, ser han att prylarna ska bort ja då ska de illa kvick fram igen. De kan ligga prydligt utspridda över hela huset i dagar utan att han visar dem något som helst intresse tills det är dags för städning, då ska här lekas och det med bravur. Fler saker går ju faktiskt att sprida ut i något tomt hörn. Största nöjet just nu är att fylla en tom låda med massor av leksaker och sen hälla ut dessa över huvudet! Resultatet av detta är ett hjärtligt högljutt skratt och några repriser i ett annat rum. Att ens försöka ha någon ordning här hemma har alltså hamnat längre ner på prio listan, det är helt enkelt inte lönt.
