Vi har sjukstuga här hemma, lillen har åkt på öroninflammation och sömnen lyser fortfarande med sin frånvaro. Inte konstigt han varit så ledsen med andra ord, trots allt är det rätt mysigt att kunna sitta och hålla i honom framför tvn och han kan slappna av tror inte det ha hänt på ett halvår :p

Har varit och hämtat ut bilderna på Sandro vi knäppte på Sixten för ett tag sen, är supernöjd han blev så söt :)

Visste att vi skulle bli straffade för kvällens handlingar, Sixten har varit vaken i stort sett hela natten. Han har skrikit som ett brandlarm och bökat runt som ett vildsvin. Hela mitt energiskafferi är uttömt, är helt slut och sömnen ekar med sin frånvaro. Nu har vi suttit framför tvn i nån timme med täcken och kuddar, lillskrutten har fortfarande inga planer på att slumra till. Skulle sätta min pengar på att det är två bråkiga tänder som nu är på väg ner och ställer till det i vår närvaro.

Tar tillbaka det där om att den lilla killen ligger nerbäddad i sängen, han vaknade och var helt klarvaken, grät och snorade. Han fick komma upp, vilket vi aldrig annars låter honom göra och jag tror minsann att vi blev grundlurade. Från storgråt, skrik, snor i långa rännor och desperat hoppande i sängen till en skrattande, studsande och busande smilfink! Aja en gång är ingen gång, eller? Tyvärr vet jag redan att vi kommer att få ångra detta. Se bara så nöjd han är över sig själv! :P
 

Måste bara tillägga att hallon/lime glass Á la Hasse var godaste glassen jag ätit! Lycko den som kommer på middag hos oss nästa gång ;)

Jösses vad den här dagen sprang iväg! Tog en långpromenad men lillen i vagnen tyckte inte att detta initiativ i hälsanstecken var någe vidare, han som tidigare älskat att åka i vagnen ser den nu mest som ett tortyrredskap där han måste sitta fast, lugnt och fint. Han skrek och försökte knäppa upp selen om vartannat..

Har även suttit en del med matten, överraskar mig själv med att faktiskt klara av de allra flesta av talen men när man väl kör fast är det svårt att tänka om, himla tur att folk orkar engagera sig och lägga ut lösningar och förklaringar på Flashback ;) Min räddare i nöden!

Mc Bixten klättrar nu upp i soffan lika fort som Tarzan uppför lianerna. När han kommer upp på soffan räcker det inte med att sitta där, äventyraren i honom ska dessutom ställa sig upp och gå längst ut på kanten. Sedan sträcker han sig ut över soffkanten för att nå handtaget till balkongdörren, därefter står han som en spänd fiolsträng och pillar på allt som blänker. Hjärtat har stannat på mig mer än en gång idag! När vi flyttar till större ytor tror jag bestämt att vi köper en lekhage han får hålla sig i :p

Nu ligger han i alla fall nerbäddad i sin säng tillsammans med bästisen apan medan fadern i huset har fått för sig att han ska tillverka glass så här på kvällskvisten. Håller alla tummar och tår för ett lyckat resultat :) mums!

Jaha första lektionen för matten är avklarad, ska läsa på närdistans alltså i stort sett på egen hand. Det första som uppenbarar sig i klassrummet är en medelålders kvinna med bitskt utseende och som snart visar sig vara vår lärare. Hon bryter på kraftig ryska men enligt henne själv behärskar hon det mattematiska språket mycket bra på svenska. Håller tummarna för att detta stämmer då hon verkligen inte behärskar det svenska talspråket, fick anstränga mig reält för att begripa vad hon pratade om..

Något av de som jag faktiskt hann snappa upp var att hon har försökt läsa denna kurs på närdistans själv men inte lyckats få godkännt, vilket hon också ihärdigt upprepade för att vi verkligen skulle förstå vilken oerhört svår kurs vi gett oss in på. Jaha där satt vi på pottkanten, en tjej började tillslut gråta och lämnade klassrummet och min bakfylla som egentligen bara är en psykisk reaktion av olidlig oro över att jag inte ska klara kursen övergick till en Bakfylla Deluxe! En tung sten drog mitt lilla hopp om ett lyckligt slut långt ner till avgrunden. Ska jag som är helt pantad på matte klara en kurs som inte ens läraren klarar av? 

Lyckad första dag alltså!

Min natt har dominerats av illamående, oro, fjärilar i magen och frossa. Har varit så nervös att jag legat under täcket och vibrerat av köld! Bara jag tänker på det får jag en bismak i munnen, mina käkar spänner sig och kräkreflexen börjar demonstrativt arbeta.

Det som får dessa obehagliga reaktioner att ta över min "skönhetssömn" är Mattematik B!! Ska på första träffen idag men satt stora delar av gårdagen och räknade bara för att komma in i tänket, det är verkligen som rena grekiskan! Kallsvett och magont leder då i sin tur till att jag tappar tålamodet, en ond svart cirkel av fysiska reaktioner. Önska mig lycka till det lär behövas! :/

Jag har blivit så extremt känslig, kan inte se nyheterna utan att ögonen tåras, naturkatastrofer, ensamma och utsatta barn, djurplågeri och mord. Jag kan sitta och böla för att en ponny föds på Djursjukhuset eller då någon lägger iväg ett dåligt skämt i någon av alla sitcom serier.

Blir galen på mig sjäv! Kan numera inte ens läsa tvtablån utan att undkomma sjöblöta ögon, Riskförlossningar, Spårlöst och Jakt & Fiske! Herregud ska man behöva lipa över att någon bryter nacken av en lax?! Vill då poängtera att jag inte ens sett progammet ifråga, det räcker att bilder i mitt huvud dyker upp och dessa framkallar övervämning i mina tårkanaler.. Känslig var ordet.

Igår var vi bort bjudna på middag, är så oerhört skönt att kunna sätta sig ner och äta utan att ha behövt lagat maten själv :) Hade även lyckan att få tillbringa tid tillsammans med Sixtens nyast polare, Edwin. Så underbart söt, helt galet att Sixten oxå varit så liten trist att man glömmer så fort..

Har varit runt i djungeln bland tapeter, 1000 olika färgnyanser av vitt, golv och klinker! Ju mer vi tittar på tapeter och färg ju mer inser vi hur totalt olika smak vi har :p haha Har i alla fall kompromissat fram tapeter till vardagsrum och allrum nu, hur kul som helst och är sjuk nöjd. Kommer bli superfint!! :) Var och mäta i huset igår, innan vi gick in hade paniken slagit på till max, tänk om det inte lika fint som jag minns.

Gick in och blev om än mer nöjd över vårt beslut. Hela känslan i huset känns helt rätt och den förre ägaren är super trevlig vi satt och pratade och fikande i nästan en timme, 36 dagar kvar men det känns som en evighet!

OLW har satt griller i hjärnan på en hel nation! Tidigare hade vi fredagsmys för att det var mysigt och trevligt. Nu däremot har fredagsmyset blivit en nitisk besatthet. Ingen helg utan fredasmys. Det värsta av allt är att i det här hemmet är fredagsmys inget fredagsmys utan OLWs stjärnchips.

Japp, vi är lika hjärntvättade som de allra flesta andra ursvenssons i det här landet, lättlurade och besatta av vår påhittade högtidsdag :p Ett glas vin i ena handen och näven full med chips i andra, mm nu är det helg!

Efter en tuff natt med en skrikande och ledsen bebis vaknar jag till slut upp av att han sitter och fnittrar i hans lilla säng. Går in till honom jag möts av väldens hjärtligaste leende och där efter ett skratt som värmer hjärtat till kokpunkten. Jobbiga nätter är till slut värt mödan ❤

Mitt i höstdeppen slog barnalyckan till, vi byggde en trea av vår tvåa. Nu har vi ett extra rum i köket där Sixten huserar med glädje, tänk vad ett bord, några täcken och kuddar kan göra! Kojan blev en fullträff :)

Känner du igen känslan när man är mitt upp i livet, dagarna springer iväg och dagarna blandas ihop till ett kompakt virrvarr. Ärenden att utföra, tvätta, städa, laga mat. Träffa vänner, umgås med familj, hinna med sig själv, pyssla och dona. Man vaknar sen blir det kväll efter vad som känns som en timme senare och man hinner inte med någonting! Sommar blir till kall rå höst.

Damråttorna ligger kvar, tvätten är fortfarande smutsig och man har fortfarande inte hunnit träffa någon annan levande själ under flera dagar förutom dom man bor tillsammans med.

Man befinner sig mitt bland människor man älskar och som älskar en tillbaka, underbara vänner och man har en familj man inte vill vara utan. Trots allt detta som gör livet helt fantastiskt och värt att leva kan man plötsligt känna sig så fruktansvärt ensam, som om man befinner sig i en bubbla där väggen blir tjockare och tjockare för var dag. Plötsligt behöver man spik och hammare för att spräcka denna bubbla till fängelse. Oavsett det försvinner inte känslan av att man egentligen bara är en liten myra i en ofantligt stor värld man stretar och strävar för att ta sig framåt och någonstans på vägen kommer en stor läskig fot och stampar ner en i jorden som om man inte fanns..

Känsla när man ligger i snön en stjärnklar kväll och ser alla stjärnor utan ände infinner sig känslan och rädsla igen, att man bara är en liten myra i ett stort ogripbart universum..

Så typiskt mig att gräva ner mig när hösten kommer krypandes, jag hatar verkligen de första gula löven, den kalla fuktiga luften och den extra tröjan man måste ta på sig när man kliver upp på morgonen!

Depp, min höstångest 2012 verkar nu ha infunnit sig med bravur!

Han slår på spisen på fullfräs, klättrar upp på soffan och faller självmant ner igen.. Satt äntligen och läste tidningen på datorn i min lugna ro (trodde jag) men internet slutade fungera! Så typiskt det händer alltid något när Hans är på jobbet och inte kan hjälpa mig!

Hör då hur det prasslar i sovrummet jag smyger fram och hittar boven, självklart var det vår alldeles egna snilleblixt som var i farten. Han har hittat routern, klåfingerapan!!

Väntan känns oändlig! Har helt tappat lusten att hålla ordning här hemma, hade helst bara pulat ner allt i kartonger.. Känns bra att vi åker utomlands snart då springer några dagar iväg iaf :)

Ska dock ha middagsgäster idag så måste nog ta mig i kragen nu. Är nog trångt här utan att behöva trängas med smutstvätt, damråttor närmast liknade små Spaniel valpar och prylar huserande överallt mellan golv till tak!

Slår på självdisciplinsknappen, check!

Efter en tupplur är vi båda som nya, full rulle Rulle!

Regndropparna smyger ner för rutorna, bilarna hörs extra tydligt inne i lägenhet när det är regn i luften. Låter som att utryckningsfordonen ska ta en genväg rakt genom vår kvart.. Sixten sover för andra gången idag, tänder på G, stinkande bajs och ett evigt grin har nyanserat vår dag, stackarn.

Jag har världens mensvärk, sitter och tycker synd om mig själv. Kan inte stå på benen utan att det känns som att golvet försvinner under mig, allt blir svart och Sixtens skrik blir mer och mer avlägset. Hade ont innan jag fick Sixten oxå men det går inte att jämföra med hur det är nu. En av de positiva sakerna med att vara gravid är att slippa denna week from hell! Nu när jag har en liten att ta hand om dessutom måste jag försöka tänka bort min egna krämpor men det är F*N omöjligt när man inte kan röra sig utan att vilja kapa bort allt ifrån navel och neråt!

Suck, kryper upp i soffan med en kopp te, ett stort täcke och nån dålig gammal brittisk serie som aldrig tycks ha någon ände..


Bara en tanke men Emmerdale (Hem till gården) har filmats i 39 år(!) och det har gjorts 6 260 avsnitt och min minsta syrra har levt i 6 121 dagar idag humm :s

Hon skulle alltså har kunnat sett ett avsnitt varje dag under hela hennes snart 17 åriga liv och ändå inte hunnit se alla! De som är skådespelare i serien har dom ens något eget, riktigt liv? Kan man hålla i sär sin roll och riktiga jag efter så många år? Ja jag vet, typ ingen har varit med under alla 39 år men bra många säsonger har var och en hunnit med!

Och här sitter jag och tycker synd om mig själv, tänk då dom som faktiskt ägnat stora delar av sitt liv på en serie som är hopplöst tråkig och står och stampar på samma ställe i evigheter, missar man en säsong gör det inget för allt är sig likt! Vet egentligen inte vilka jag tycker mest synd om, de som jobbar med serien eller de som entusiastiskt följer med den framför tvn år in och år ut..

Slutresultatet är nära, från gammal tråkig furustol till en bländande vit bordskavaljer :)


En stol är helt klar men resten är på G. Jäklar vad nöjd jag är! Bara bordet som saknas nu men det ska vi bygga efter att vi flyttat in, kommer att bli hur bra som helst!

Sixten fick smaka pannkaka igår och äta helt själv! Han var helnöjd :)

har redan gått sedan Sixten kom och förgyllde våra dagar!

Solen har värmt oss, trollsländlor liknande små helikoptrar har cirkulerat över våra huvuden, små barn har skrattat hjärtligt och våra småpojkar har njutit ut till fingertopparna. Med andra ord har vi haft en av sommarens bästa dagar tack vare fantastiskt underbara vänner och ljuvligt sensommar väder!

Vi har tillbringat dagen på Umelagun, första gången Sixten badat i en riktig pool och har ÄLSKAT det, han plaskade, skrek av lycka och var förvånansvärt orädd! Kan inte påpeka nog många gånger hur otroligt roligt det är nu när han har blivit lite större och visar med hela kroppen när han uppsakttar något. Det är så roligt att hitta på ”familjegrejer”  nu när han kan delta och uppskatta dom.

Har världens bästa fredagsmys med min allra bästa vän på balkongen :) Helgsplaner, husplaner, livsplaner. Är så lycklig över hur Mitt liv har blivit <3

Sitter i soffan, solar och ser på Nyhetsmorgon på samma gång, kan inte klaga! Idag ger vi oss iväg till stranden måste ta vara på sånna här dagar till max, gör inte saken sämre att det är fredag heller :) Än en gång, NJUTER!

Att vara mammaledig is the shit ;) haha

att beskriva hur mycket jag uppskattar kvällar som denna. Inga måsten, inga mygg, inget regn och en sol som ihärdigt välsignar oss med sin närvaro!


NJUTER!!

Vi passade på att smita ut på en picknick efter maten med nybakad sockerkaka och med solen som sällskap :)

Är så lycklig över att vi fick några varma sommarkvällar till sist!

Vaknar av att Sixten står i sängen och stirrar på mig med stora ögon samtidigt som han skriker likt en skräcködla i full attack! Tar upp honom och sätter ner honom på golvet, lägger mig själv igen för att gnugga tröttheten ur ögonen, hör ett plask!

Flyger upp ur sängen, Hans har glömt att stänga dörren till toan som har blivit Sixtens favorit utflyktsmål, han står sträckt ner i toan och leker där i vattnet med sina badleksaker! Mäkta nöjd med sig själv! Plockar vänligt men bestämt av honom leksakerna som genast ska saneras, desinficerar pojken från topp till tå. När jag vänder mig om för att lägga tillbaka leksakerna hör jag en duns, NEJ! Han har tippat omkull toaborsten, äckligt gammalt vatten droppar nerför armen på honom när han svingar borsten lika ivrigt som en riddare med svärd!

Åhh börja om från början börja om på nytt! När jag äntligen fått honom ren en andra gång och fått ut honom från toaletten utan att något annat sker kryper han in i sovrummet. Han kryper bakom dörren och stänger den framför sig då han sedan sätter sig precis framför så denna blir omöjlig för mig att öppna utan hans små fingrar eller tår kilas fast under dörrkanten..

Trodde ärligt talat att det skulle dröja iaf 12 år innan han skulle börja bete sig som värst stortrotsande tonåringen! Så där satt vi, han trotsande på ena sidan och jag på andra sidan som försökte medla och övertala honom att flytta sig så jag kunde få komma in till honom..

Det är nog som dom säger att barn blir stora alldeles för fort!


Det är föresten bara 47 Dagar kvar nu tills vi flyttar :)