Har tänkt mycket på det här med vänner den sista tiden, när jag var liten kretsade allt runt vem som var ens bästa kompis, vilket dessutom kunde skifta från dag till dag. Nu när jag är äldre vet jag att en bästa kompis inte är något man har från dag till dag. Jag har ingen bästa kompis, inte på samma sätt som när man var liten i alla fall.

I låg- och mellanstadiet skickade vi runt lappar i skolan när man tyckte att någon var söt och ville fråga chans, tre rutor med ja, nej eller vet inte. Bära eller brista. Ungefär samma scenario har jag ställts inför i vuxenålder men det uppenbarar sig i en annan kontext. Ja, Nej eller Jag vet inte.. Tar den här personen fram mina bästa sidor, suger den här personen onödig energi eller bör jag ge denna person en chans innan jag släpper taget? Jag har blivit mer selektiv i mitt val av umgänge på senare tid.

Jag har ingen bästa kompis, jag har ingen specifik person jag alltid ringer när jag är ledsen eller känner mig ensam. Jag har ingen särskilt utvald som jag hittar på upptåg tillsammans med, jag har inte heller någon som vet allt om mig. Jag har dock någon som kan läsa mina tankar, någon som förstår mina funderingar, kan läsa mina ansiktsuttryck och läsa av mitt humör innan jag hunnit göra det själv. Någon som vet hur ett skratt kan lockas fram en ledsam dag eller bara sitta helt tyst och bara finnas där utan att det gör något. Alla känner säkert igen känslan när det blir tyst tillsammans med någon som man inte riktigt känner, tystnaden har aldrig varit så högljudd, obehaglig och oändligt, den känslan har jag aldrig upplevt tillsammans med honom. Självklart är det Hans jag pratar om, det är fascinerande att en annan människa kan känna mig bättre än jag själv. Det är upplyftande, jag har alltid någon som plockar upp mig, leder mig i dimman och får mig på köl när jag tappar bort mig själv. 

Jag har ingen ”riktig” bästa kompis, av den orsaken att alla mina vänner är mina bästa vänner. Det kan låta klyschigt men det är resultatet av att jag har blivit mer selektiv, jag är övertygad om att alla jag har runt omkring mig vill mitt bästa lika väl som jag värnar om deras. Skulle jag falla skulle jag bli mottagen, skulle jag bli ledsen spelar det ingen roll vem jag ringer det är alltid någon som svarar, skulle jag vara ensam skulle det inte vara några problem då jag har telefonboken full med namn som alltid finns där. Jag omges av vänner som plockar fram det allra bästa Jag har att erbjuda.

Vi hade även ”tjej- och kill-listor” där alla klassens tjejer och killar var listade efter utseende, ju högre upp på listan desto mer eftertraktad, vilket i förlängningen innebar fler vänner. Barn kan vara grymma, tänk vilken plåga för dem som inte kom med på listorna.. En topp tre placering på listan var lika med en biljett till en plats i det ”coola gänget”.  Lyckligtvis finns det inte längre topp listor där personer i min omgivning rankas, vänner får man för att man förtjänar dem inte för att man lyckas plocka en medalj.  Guskelov det finns heller inga ”coola gäng” längre, det bästa med att vara vuxen är att slippa bygga upp en falsk vänskap grundat på föreställningar, ideal och uppmärksamhet.

Vill du vara min vän, då vill jag vara din så länge vi tar fram varandras allra bästa sidor.  

Sitter och spanar i arkivet och hittade ett blogginlägg jag skrev för precis ett år sedan  och vet ni vad?! I helgen ska vi också ut och slänga våra lurviga! Tror att vi har en början till en tradition här, utgång engång per år och det är helgen före sista april. Vill ni ha med både mig och Hans ut samtidigt får ni helt enkelt skriva upp er på kölistan kanske vi hinner bocka av er inom några år ;) 

Med ett helt år i bagaget är jag fullkomligt på det klara med att morsorna med magväska och illrött läppstift ändå är något på spåret eller så är det jag som börjat bli bekväm, obrydd och en guntta tant .. :P

Magväska och illrött läppstift 

(2012-04-24) På fredag ska vi gå ut tillsammans, första gången sen december 2010 jag ska ut på krogen. Haha oj vad länge sen de lät! 2010! Mor och far ska vara barnvakt, jag ska träffa några bruttor hemifrån innan vilket känns så himla roligt. På tok för långt mellan gångerna man ses både efter att vi fick Sixten men också på grund av de 12 milen som skiljer oss åt.

 Jag är mamma nu, hur gör mammor när de går ut på krogen? Haha lyser det morsa i pannan på mig eller kommer jag kunna vara samma avslappnade varelse på dansgolvet ändå? Kommer troligtvis ägna mina tankar åt Sixten, har han ätit, somnat, märker han att vi inte är där, är han glad, ledsen, nöjd eller uppriven? Är helt på det torra med att mamma och pappa kirrar detta men ingen vet ju hur han vill ha det lika bra som jag ;) Hur man måste pussa han på pannan och knixa till rumpan på honom då han alltid vill somna på sidan. Grynet mitt.

Blir man automatisk som morsorna på dansgolvet på Slagerklubben nu när man är mamma? Magväska, illrött läppstift som inte klär en men ändå ska det på, flirtrar hej vilt med killar som är 15 år yngre än en själv (haha det skulle i och för sig bli teoretiskt omöjligt för min del då dessa endast skulle vara 8 år isf), ha klackskor som man verkligen inte kan gå i och en rödvinsfylla som resulterat i ett fnitter som ej går att hejda.

När jag tänker på det skulle det vara väldigt lämpligt med en magväska, full kontroll på pengar, telefon och tamponger nöden har ingen lag! Det illröda läppstift skulle säkerligen ta uppmärksamheten ifrån de oplockade ögonbrynen som inte fick en uns omtanke när stressen slog till, duscha, klä på sig, sminka sig och fixa håret på samma gång som jag ska hinna fixa mat till pojken, byta blöja och blåsa på det lilla skalliga huvudet som på grund av bristande balanssinne slagit i golvet (haha oj va konstig det där lät! Jag menar självklart Sixtens huvud inget annat). Klackskorna med på tok för höga klackar skulle lätt kunna lura vem som helst att jag är på fyllan (allting skulle väl bli så mycket roligare då, eller?) trots endast ett par glas vin för sällskapets skull, är dock säker på att fnitter kommer att utlösas fler än en gång till följd av goda vännerslag.  På så sätt skulle jag vakna upp pigg och alert och kunna ta mig an Sixten när han anser att dagen bör börja redan klockan 5 på morgonen, kanske inte är så dumt att vara som morsorna på Slager ändå :P

Magväska och illrött läppstift check √

Vaknade med grus i ögonen, ligger alltid kvar i sängen någon minut för att få fart på maskineriet. Imorse låg jag och läste nyheter och kikade oförhappandes in här, trodde först att det var gruset i mina ögon som fick mig att se i syne. Jag hade över 150 fler läsare än vanligt på bara en timme igår kväll vilket jag vet har allt göra med några länkar på Facebook, jag greps genast av scenskräck och tröttheten som två sekunder tidigare varit så påtaglig var bort blåst, prestationsångesten kom och ryckte liv i mig :p

Kul att många uppskattade mitt inlägg om mormor och morfar, roligt med lite kommentarer och liv i luckan :) Jag har fått veta att många kan relatera till just den texten vilket är jätte roligt, kanske kan det vara ett sätt att våga berätta vad man går runt och håller inom sig innan det är försent. Ibland är det så mycket lättare att få ner det i text än i en konversation öga mot öga.. En av mina största rädslor är att ångra saker som aldrig blev sagda.

Jag hoppas givetvis att några av er som hittade hit igår väljer att fortsätta hälsa på :)

För att väga upp det ofantligt tråkiga vädret provas det nya sommarkläder här hemma :) Sixten springer runt i shorts och T-shirt vilket faktiskt gör att sommaren inte känns allt för långt borta.. Vi har satt på skygglapparna så vi ser inte snön som ligger utanför fönstren, det men inte ser det finns inte :)

Tydligen är det Umeå dubbelt upp på tv3 ikväll så det blir en helkväll framför tvn, dessutom är det hockey så jag och Hans kommer nog tillbringa vår kväll i skilda rum :p Jag hoppas innerligt att vi inte varit och käkat på restaurangen där Kniven mot strupen huserar ikväll!

(En Korrigering är på sin plats, på grund av tillfällig förvirring hos min älskade sambo. Kniven mot strupen var inte Umeå ikväll så alla kan andras ut och slippa äcklas av rutten mat i stan :p Är dock inget kvitto på att inte rutten mat severas även här men det man inte ser det finns inte som sagt :p) 

Inte alls någon dum onsdag, slutade efter lunch och fick då chans att organisera alla mina anteckningar så nu har jag full koll i form av två sprängfulla pärmar :) Nu sitter vi i soffan och njuter av lugnet, planerar soldäck på framsidan och sörplar på ett glas vin. En toppen dag helt klart!

Det finns en sak som förbryllar mig, nu i tötider tinar inte bara hundarnas avlämningar fram utan även keps beklädda huvuden. Än vars man vänder blicken, på tåget, efter vägen eller på affären har killar i nästan alla åldrar kepsar i olika form och färg.

Fine så här långt men det jag inte begriper, kalla mig blåst eller omodern men varför har majoriteten kvar klistermärkena på skärmarna? Stora blaffor med storlek, märke, modell och pris osv.?! Jag skulle aldrig ge mig ut med prislappen hängandes ifrån byxlinningen eller ifrån nacken på en nyinköpt tröja. Vad är grejen? Är det ett sätt att skylta med vilken storlek på huvudet man har och i förlängningen påvisa att stort huvud innebär stor.....! Nä jag har inte funnit något tydligt samband där heller med utgångspunkt utifrån egna erfarenheter, sorry.. Jag förstår helt enkelt inte grejen som sagt. Det påminner mig om när jag gick på gymnasiet och alla killar gick runt med byxbenen nedpulade i uppdragna tubstrumpor, förskräckligt fult men så skulle det va punkt.

Hamnade bredvid två killar på tåget imorse, en av killarna hade en sprillans ny keps så klart med detta stora fula klistermärke kvar likt en skyddsplast på en telefon. Hans polare hade en äldre modell men samma fenomen återkom här, dock i en äldre tappning. Klistermärket hade tillsynes lämnats kvar över förra sommaren men hade nu lossnat och lämnat efter sig en påminnelse om förra sommarens soliga dagar. Kepsen var solblekt men stora delar av skärmen var helt intakt där märket tydligt skyltade med sin tidigare existens. Snyggt? Nä...

Förstår ni min tanke? Kanske är det så enkelt som överfyllda tubstrumpor, förskräckligt fult men så ska det va punkt.

Jag har verkligen haft för mycket tid över att grubbla på idag!

                                                                                                                             Bild: shop.bleacherreport.com 

De senaste veckorna har det känts som att man vaknat på måndagsmorgon och sen går man tillsängs på fredagskväll, veckorna har med andra ord sprungit förbi helt makalöst fort.

Vi hade sånt oväder i natt att det inte gick att sova, regnet dånade på altantaket utanför sovrumsfönstret! Desto gladare blev jag när jag klev upp och såg att regnet ätit upp stora delar av den smutsiga snön :)

Nä nu ska jag ge mig iväg med en mäkta stolt kille med en ny rödkeps, kepsen får dock stanna hemma. Har en känsla av att protesterna kommer att ringa när jag ska försöka få på honom en mössa ist. Han har sprungit runt med den på huvudet sen vi köpte den igår :p Kolla in bilden nedan hur han speglar sig! Haha

Leos lekland, Födelsedagsfirande och lite shopping har vi hunnit med i helgen :) Vi begav oss på Leos efter alla slutat jobbet i fredags, kvalitetstid med familjen Brännström/Granström är aldrig fel :) Igår åkte vi ner till Hemling och blev kvar där över natten. Sixten lekte robot och busade friskt både med mormor och morfar!

Imorn drar vardagen igång igen men med vädret vi har haft idag känns det toppen! Vi hade 10 grader varm mitt på dagen, jag håller modet uppe och hoppas på desamma imorn!

Trevlig kväll!

Idag har jag varit med om något jag aldrig varit med om förut..

Det känns lite surrealistiskt och märkligt. Hade avslutande reflektioner på kursen som avslutades idag, fick höra att jag och en tjej till måste sänka vår nivå för att vi är för ambitiösa och i förlängningen presterar mer än vad som förväntas.. Kan man verkligen vara för ambitiös i skolan? Jag har alltid lärt mig att det är viktigt att göra sitt bästa och helst lite till men det här kändes lite som ett bakslag. Jag måste vara ärlig och säga att jag inte förstår resonemanget..

Sitter med plugg upp till öronen, vi ska hålla i redovisande lektioner med workshop på onsdag där klassen ska få utföra olika kreativa aktiviteter under ledning av mig själv och en klasskompis. Ett tema helt i min smak, pyssel!! :) Vi ska se till att dom ska egentillverka små ekosystem, vaser eller ljusstakar av gamla glödlampor :) Dock tar det en evighet att lära sig allt man ska säga under de nästan två timmar vi ska stå där framme! Referenser, adekvata begrepp och evidensbaserade undersökningar snurrar i huvudet på mig!

Nedan ett exempel på ett ekosystem vi gjort med krasse :) Så söta små "växthus" :p

Ligger framför tvn, Hans är på hockey och Sissen sover. Har legat här i en timme nu och plirar för att jag ska kunna se undertexterna.. Lathet i stora mått när man väljer att härda ut med en växande huvudvärk i stället för att lyfta på röven och hämta brillorna som ligger fem meter bort. Mm lathet med stora mått men den latheten unnar jag mig själv! Haha

Nedan några härliga bilder ifrån mitt och Sixtens påsklov :)

Har ÄNTLIGEN fått möjligheten att kasta ut de gamla hyllorna vi haft som sängbord de senaste två åren, har fixat två nya sängbord på nu morgonen. Två gamla fraktlådor fick sig en grundlig genomgång med högtryckstvätten igår, nu är de rena, torra och hänger på väggen i vårt sovrum. Tycker att det blev jätte fint och att Hans delade min entusiasm var ännu roligare! :) Vi får se hur lång tid det tar innan Sixten bestämmer sig för att försöka bestiga dem, vilket de inte kommer att hålla för. Håller tummar och tår att de kan få hänga där nu, hela och rena.

Projekt nr 3 avklarat, nu väntar jag på tygerna jag beställde innan helgen så jag kan börja sy nya kuddfodral till soffan :) Det är för övrigt fasligt svårt att få till bilder som överensstämmer med verkligheten!

Stod i min lugna ro och vek tvätten i groventrén, förundrades för ett ögonblick hur lugn Sixten varit på morgonkvisten. Njöt av stunden, jag fick möjlighet att stöka undan ifred och han såg på film. Trodde jag! Kommer in i köket och det är ovanligt tyst, kan man höra en knappnål falla är det en direkt indikation på att det är en gädda som lurar i vassen!

Går in i vardagsrummet och där står han, nöjd, stolt och lycklig på en och samma gång! Han har smugit in i köket, snott müsli paketet ur skafferiet och sen hällt ut det över soffbordet! Lycklig som få stod han där och panik åt för att hinna frossa så mycket som möjligt innan konstapeln kom och pekade med hela handen.

Tro nu inte att vi inte ger honom någon mat och det här var ett desperat nödvändigt ont, nä han hade precis ätit frukost, massor dessutom! En gottegris är vad han är :p

Påsken har kommit och gått, både glada och ledsamma minnen har väckts till liv. Helger som denna kan ha en oerhörd inverkan på oss, traditioner, händelser och personer som betyder något omringar oss. Helger som denna är inte bara en vanlig helg, en helg som kommer och går. Traditioner efterlevs, händelser etsar sig fast och vi söker trygghet hos de vi håller kär.

Även om påsken inte infaller samma dagar varje år blir denna helg en minnenas högtid, för mig är påsken ett tillfälle att minnas de vi förlorat, de som inte längre är med oss. En mer påtaglig helg än Allahelgona. Traditioner, familjer som samlas. Händelser, minnen vi vårdar och personer som inte längre har möjlighet att närvara bär vi med oss i hjärtat, de är ofattbart långt borta men ändå så nära man kan komma.

Påsk, kanske är det så att Jesus uppståndelse påverkar mig mer än vad jag tidigare trott. Kanske är det så att jag inte har samma syn på uppståndelsen som alla kristna. Men för mig är den händelsen en viktigt påminnelse. Den hjälper mig att finna tid att minnas, hoppas och tro på att de som en gång lämnat oss alltid kommer åter på det ena eller andra sättet.