Den här sista månaden har tankarna snurrat och känslorna har svallat, har i stundom fått använda mig av både karta och kompass för hitta ut. Bearbetning, bearbetning och åter bearbetning.Har försökt att stänga av men då kommer allting likt en tsunami över mig om natten.

Vars kommer min väg i livet sluta, vilka vägskäl kommer jag ställas inför, vilka vattenfall kommer tvinga mig att hoppa på grund av bristen på alternativa vägar. Existentiella frågor, stora frågor om jag vet att jag aldrig kommer kunna besvara men som ändå på något sätt måste få utrymme för att ställas, för att funderas på. Frågor som kräver bearbetning. 

Jag gjorde ett arbete om morfar några månader innan han lämnade oss, ett livshistorisk perspektiv. När jag sedan skulle sammanställa allt i den mån jag kunde, i förhoppning att göra alla berättelser rättvisa tog jag hjälp av ett älghorn för att symbolisera de vägar han vandrat, detta då jakten alltid varit en stor del i hans liv. Hans väg i livet representerades av älghornets taggar och de ådringar som efterlämnats på hornets yta. Där hornet engång började växa det var där han började sin vandring. Jag såg taggarna som alternativa vägar som aldrig blev av, men även den han slutligen tog. Vägen till dessa taggar är de ådrorna som slingrar sig fram, en symbol på de återvändsgränder och möjliga vägar han stött på genom livet och format honom till den vi höll så oerhört kär.

Hade jag vetat hur min väg skulle se ut skulle jag vara livrädd för vad som kommer, att inte veta är dock för mig lika skrämande. Tröstar mig med att det troligtvis finns en plan med att hålla oss ovetandes. Vem vill veta slutet på en bok innan man hunnit börja läsa? Det ger liksom ingen motivation till att fortsätta att traggla men ändå kan jag inte sluta tänka på vilken tagg på hornet som kommer att bli min väg, mitt slutliga mål. 

Timmar, dagar och år. Stunder, ögonblick och minnen. Jag önskar att jag skulle få äran att påverka mina barn och (förhoppningsvis) barnbarn och barnbarnsbarn på samma sätt som min mormor och morfar har gjort och fortfarande gör. De finns inte en timme, dag eller år de inte haft positiv inverkan på mitt liv. Stunder och ögonblick som kommit att bli underbara minnen som värmer vid tröstlösa stunder. Deras värme, tilltro och kärlek har påverkat alla i deras närhet. Att få leva ett liv där man gör ett avtryck som lever kvar i generationer är något betydelsefullt, att ha inflytelse på någon annans sätt att agera utan att förmana är avsevärt. Deras styrka, drivkraft och motivation föder fortfarande en hel landsbygd.   

Att få växa upp tillsammans med förebilder som älskar oss alla för den vi varit och den vi kommit att bli är få förunnat. Villkorslös förtröstan har format vår familj, en familj som fortsätter växa, den kan tillsynes verka som ett virrvarr av barn, barnbarn och barnbarnsbarn, ett organiserat kaos men ack så gediget sammansvetsat. Detta organiserade kaos har vi mormor och morfar att tacka för, genom deras gästvänlighet, genorisitet, kärlek och acceptans.

Jag kan lova att jag inte hade varit den jag är idag utan deras närvaro, de har på sitt sätt satt sin prägel på oss alla. Morfar hade en förmåga att rakt och ärligt sätta ord på situationer och meningsskiljaktigheter, detta har hjälpt mig att våga stå för mina egna värderingar och det jag tror på även i främmande situationer. Att alltid blivit bemött av en öppen famn när jag kliver över tröskeln är en trygghet jag sätter stort värde i. Jag hoppas att möjligheten att axla den rollen även blir min, att vara lugnet i stormen för mina barn och barnbarn på samma sätt som mormor och morfar har varit och är för oss. Mormors omtanke och ödmjukhet går inte att jämföra med någon annans, hennes fina sätt att bemöta andra människor har hjälpt mig att kliva utanför min trygghetszon vid upprepande tillfällen. Att vara ödmjuk och sänka en annan människa uppriktig omtanke är ett första steg emot en resa tillsammans. Jag har mormor att tacka för många av de betydelsefulla relationer jag har idag, relationer jag inte skulle klara mig utan.  

Deras kärlek och respekt till varandra har alltid smittat av sig och lyset upp ett rum även de gråaste av alla dagar, de två tillsammans har varit kuggen i hjulet som får allt att snurra, kärnan alla samlas runt. Det finns inte en jul, påsk eller födelsedag de inte förgyllde när jag var liten. Minnen jag kommer att ha med mig, minnen jag själv kommer att sträva efter att leva upp till.

När man har en sammansvetsad familj som vi har tar man den många gånger för givet, jag har försökt påminna mig själv om att inget är givet eller självskrivet. Vi hade inte varit en stor kärleksfull familj om inte vår mormor och morfar hade satt ett värde i det, vilket i sig gör det hela mer värdefullt. Att vi fått möjligheten att ta detta organiserade kaos för givet är på grund av ett nästan 50 år långt äktenskap, där vi fått förmånen att sköra dess frukter utan större ansträngning.  

Morfar fattas mig, fattas mig så att det skär i bröstet. Vetskapen om att han kommer att leva vidare genom oss alla ger mig en viss förtröstan och de minnen jag har kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig.

"Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: ’Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är glömda.’"

Just sådana dagar har jag med mig i mängder ifrån båda mina morföräldrar, det är lycka för mig.

Vi alla kommer för alltid älskar er båda!

Vill börja med att tacka alla ni som förgyllde Sixtens födelsedag! Blogg appen på samsungen är omöjlig att blogga ifrån därför jag blivit så dålig på att uppdatera..

I helgen har det varit full rulle, besökarna har bara bytt av varandra, kul men påfrestande! :P

 

Han var inte direkt imponerad över årets första snöfall! 

 

Både gårdagen och denna dag har jag spenderat framför datorn, 8 timmar i stäck framför den här skärmen gör mig galen men nu börjar ljusen närma sig och arbetet har börjat ta ordentlig from, på torsdag ska jag hålla en egen redovisning, tycker om att prata inför folk men det är feedbacken efteråt som är den största pärsen!  

Idag har vi äntligen tagit tag i vårt matt-problem i allrummet, vita mattor var som sagt ett katastrofalt misstag med både hund och sölgris hemma! Skickade efter två stycken grå ifrån Ellos, det kan inte se värre ut än det redan gör så håller tummarna, tyvärr kommer dom inte förrän i början på december :/