Obeskrivligt trött...

Vår säng har fått agera hoppborg/klätterställning sen kl tre i natt! Tacka vet jag spjälsäng, lever ändå med hoppet att han ska inse hur skönt det faktiskt är att sova på nätterna men än verkar inte ljuset gått upp för honom.

Igår natt vaknade jag av vad jag trodde var Alice som låg nere i mitt fothus, försökte putta ner henne och då börjar klumpen helt plötsligt fnissa! Innan det kopplade för mig som var mer sövd än vaken! Trodde helt ärligt till en början att det var Alice som tyckte att mitt tilltag kittlades men självklart var det Sixten som låg där hopkrupen som en hund!

Idag är vi lediga, men vi ska på förskolan ändå för Sixten har utvecklingssamtal sen ska vi få besök i form av faster och familj :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sixten Och Jag

Sixten kom och fyllde våra dagar med stoj, skratt, gråt, lek och framför allt lycka i oktober 2011. Sen dess har ingenting varit sig likt, höga klackar har bytts ut till sneakers, ett glas vin har i stället blivit litervis med kaffe och sovmornar har kommit att bli vaknätter. Men inget ont som inte för något gott med sig, vi har välsignats med ett underbart litet busfrö som är här för att stanna!

RSS 2.0