Helt ofattbart hur liten Sixten var när han var nyfödd, nu när han springer runt och klättrar överallt glömer jag så lätt bort att det funnits en tid då han bara låg stilla. Nu i efterhand önskar jag att den tiden höll i sig bara en aning längre. Det var så mysigt när han somnade i famnen och sov bedvid mig i sängen varje natt, han var stor som en nypotatis, såg ut som ett rusin och luktade fantastiskt. Nu är är han tjock som en bakpotatis, ser ut som en trollunge och luktar prutt :P Tror att han ärft pruttandet av sin far som så mycket annat.

 

 

På den här bilden var han över två månader, hade vuxit en himla massa och jag minns hur stor man tyckte att han blivit på kort tid men han är ju fort farande i klass med Hans händer :) Helt klart förändras allt med tiden.