Är så trött att ögonen värker, stormvindarna som dragit in idag kanske har en pjäs med i spelet. Har varit en späckad vecka med tidiga morgnar och sena kvällar men nu när jag är tillbaka på skolan hoppas jag att det ska lugna ner sig lite. Har tenta nästa vecka så det kommer dock bli några sena kvällar till innan den är avklarad.    

Går i väntans tider, längtar och håller tummarna för att goda vänner snart ska bli tre i familjen <3. Tänk att det kan vara så påfrestande att gå på sidan om och vänta, tycker faktiskt att jag hade större tålamod när jag själv gick runt med en mage stor som en medicinboll!

Min medicinboll har ju ploppat ut för länge sen, vuxit och nu gått och blivit ett litet bitande monster, Sixten har börjat bitas när han bli glad och uppspelt! Man kan höra honom skratta och inom några sekunder har man honom hängandes i låret och med ett leende upp till öronen. Är så nedrans svårt att tillrättavisa någon som dinglar likt en blodigel ifrån benet, ler och skrattar samtidigt som han har munnen full av celluliter. Att lyckas hålla sig för skratt när man ser ner på honom är svårt samtidigt som det gör så fasligt ont. Är lycklig över att han i alla fall inte visar dessa tendenser på dagis utan att han håller sina mindre fagra infall inom familjen.