Sixten vaknade och kunde se imorse så jag har precis lämnat av honom på dagis, första dagen på en vecka :) Tidigare har han skrikit halsen av sig när jag lämnat honom men idag fick jag inte ens ta av han kläderna i någon ordning. Han rusade fram till dörren, studsade och skrattade! Fick inte ens en chans att säga hej då :p Han har nog saknat sina polare på dagis. En veckan för ett barn kan kännas som ett år, att han blev så där glad över att få komma tillbaka var riktigt skönt :)

Otippat, jag sitter hemma och väntar på ett försenat tåg. Tur att jag inte har någon större brådis idag då jag inte börjar förrän halv elva, dock känner jag hur min tidspessimist tarm börjar rycka och stressen slås på. Helt otroligt! Kanske är dax att söka hjälp :p