Sitter och pluggar, läser och skriver. Nya uppgifter som ska vara inlämnade var och varannan dag. Och jag älskar det! Är superkul att ta del av ny kunskap och realisera vetenskap till praktik. Hatade skolan när jag gick på gymnasiet, la inte ner någon större tid på varken plugg eller uppgifter. Nu när jag varit ifrån skolbänken några år och vuxit både mentalt och som person får jag ut något av det på ett helt annat sätt. Jag vet att jag är duktig på det jag gör och att jag har en fetisch för fina ord på papper gör skrivandet till ett sant nöje.

Nu jäklar har vi tagit i med hårdhandskarna, Sixtens ögonfluss ska bekämpas, utrotas, förintas och utplånas. Kalla det vad man vill men bort ska det! Synd dock att det är lättare sagt än gjort att få in salvan i ögonen på honom som ska råda bot på detta elände. Det är fascinerande hur en sådan liten människa kan explodera och bli en kompakt krampande tolv kilos muskel, jag har inte en chans i världen att vinna en tvekamp emot honom. Han är inte bara envis som en gammal räv utan stark också.