Börja om från början, börja om på nytt! Japp, så låter vår livsmelodi nu för tiden, refrängen spelas högt och ljudligt ifrån en repig gammal vinylskiva. Samma ord som tuggas om och om igen. Tycker så synd om Sixten. Han har fått tillbaka ögoninflammationen och det med bravur som det verkar. Blir att hänga på telefonen imornbitti när vårdcentralen öppnar, tänker börja ringa en halvtimme innan de öppnar i hopp om att någon vänlig själv hör min despression.

 

Tyckte att vi kunde ha svårt att få tiden att räcka till när jag gick hemma men nu är man har fått en gnutta distans inser jag att det var en dans på rosor utan taggar och att vi liksom gled runt på bananskal utan några större krav. Det känns in i det närmsta löjligt när man nu har något att jämföra med. Obligatorisk närvaro, plugg tidiga morgnar som sena kvällar för mig och jobb för Hans. Det är verkligen ett knopande att få bitarna att falla på plats, särskilt när man nu för tiden har någon annan än sig själv att tänka på, någon som självklart och utan undantag alltid är prio ett för oss båda. Hatten av och mina allra ödmjukaste nigningar för alla er som lyckas få vardagarna att gå ihop med fle rän ett barn!   

 

Imorse frågade jag Sixten om han skulle på dagis, då sprang han med hög knäföring ut i hallen och rykte i dörren för att få komma iväg. Lyckan glittrade i ögonen på honom när vi äntligen kom dit, önskar att han kan få vara pigg och leka av sig med de andra barnen som han nu har börjat uppskatta så..