Dagen efter

Är riktigt, riktigt trött idag. Var super härligt igår på relaxen med bastusittningar och bad men det tog på! Sixten var vaken i stort sett hela natten till lördag så jag var lagomt mossig redan innan. När vi till slut kom på krogen var jag helt slut, känslan av att bara vilja ställa sig i ett hörn och gråta av matthet slog till, jag kände hur jag plötslig fick förståelse för alla treåringar som kastar sig på golvet på Ica och skriker när de inte får som de vill..

Något som bokstavligt talat slog mig igår är att Övik består av fruktansvärt många backar, jag föll handlöst fem gånger på väg ner till Harrys. Inte på grund av för stora mängder vin utan mina skor var helt släta under och i nedförsbackarna gled jag utan en uns av fäste, kan skatta mig lycklig över att jag överhuvudtaget tog mig fram utan några brutna ben eller hjärnskakning.

Var en super trevlig kväll sammantaget och det var verkligen skönt att komma iväg trots att jag saknade mina här hemma redan då jag satte mig på tåget, trist bara att jag var så fruktansvärt trött. Inte direkt det roligaste sällskapet att ha med sig ut på galej..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sixten Och Jag

Sixten kom och fyllde våra dagar med stoj, skratt, gråt, lek och framför allt lycka i oktober 2011. Sen dess har ingenting varit sig likt, höga klackar har bytts ut till sneakers, ett glas vin har i stället blivit litervis med kaffe och sovmornar har kommit att bli vaknätter. Men inget ont som inte för något gott med sig, vi har välsignats med ett underbart litet busfrö som är här för att stanna!

RSS 2.0