Nu är den här, min egentligen sista riktiga vardag med heltids föräldraledighet. Till veckan blir det som sagt dagis för hela slanten, antar att jag kommer att uppskatta det här 15 månaderna ännu mer när man fått lite distans. När man inser hur mycket man fått ta del av under Sixtens första år och hur mycket jag faktiskt har vuxit som människa. Just nu är det här vår faktiska vardag men på måndag kommer jag kunna se tillbaka på det som en lyxtillvaro. Det är inte alltid okej att spela allan, busa som en hundvalp och prata som Kalle Anka som vuxen men eftersom att Sixten inte kan skvallra på mig än har jag tillåtit mig själv att vara extra barnslig, bara för att jag kan. Att han kiknar av skratt när man kommer studsande som en gorilla och ropar Sixten med Kalle Anka uttal gör ju bara det hela ännu roligare. Tråkigt för er men ni kommer inte få se något bildbevis på detta, det håller jag och Sixten för oss själva ;)

Föräldraledighet är ett totalt missvisande uttryck, det har absolut ingeting med ledighet att göra! Jour dygnet runt, att alltid måsta vara på tå inför nästa påhitt och att aldrig kunna vända ryggen till utan att oroa sig över vad som händer bakom en är ingen dans på rosor. MEN det är en ära att få möjligheten och chansen att få ta del av och vara med när en människa växer upp och formas till en unik individ, hela vägen ifrån ett knyte i magen till en underbar liten pojke. En pojke som är sin egen med en helt egen vilja och syn på hur saker och ting ska vara.