Ligger i sängen och oroar mig för struntsaker, struntsaker för vissa men jag har en förmåga att blåsa liv i minsta lilla spottstyver.. Kan gå och älta ett ord, en handling eller tanke som oftast ingen annan lagt märke till eller brytt sig om. Endast för att jag vill vara alla tillags, vara omtyckt av alla och inte vara den som det tisslas om.

MEN skulle det vara hela världen om jag inte kan vara alla tillags, inte dra jämnt med alla alltjämt och ibland vara den som det tisslas om? Nä egentligen inte, det finns större världsproblem än min självkänsla och självbild. Jag måste lära mig att tänka mindre, sluta älta och oroa mig så fasligt över hur människor runt om ser på mig. Där har vi det, hur andra ser på mig, att det ska ha så stor betydelse...