Jag är numera helt övertygad om att barnen inte enbart uppfostras genom "steriotypiska genus mallar", ända sedan Sixten började leka självständigt har bilar, traktorer och verktyg i alla dess former varit hans stora fokus.

Det är ingenting som vi varken uppmuntrat eller hämmat, hans genuina intresse har han fått bygga fritt. Idag när Hans servade gräsklipparen var ännu ett exempel på hur Sixten blir helt uppslukad av motorer, bultar och motorljud. Kan det vara så att det finns en inbyggd känsla för vissa områden, utan att för den skull bli uppfostrad till att tycka och tänka på ett visst sätt. Att personligheten sätter stämpeln för vad många anser är genusgrundade åsikter ifrån föräldrar och samhälle.

Kan man då låta barnet få bygga sitt eget intresse utan påtryckningar om steriotypiska könsroller? Jag har faktiskt funnit det svårt, barnens intressen har blivit allmän egendom, en samhällssnackis där alla har rätt att säga sin mening trots bristande insikt i det enskilda barnets intresse och välmående.